hoppar över årslinjen

Tar sats och så ett litet skutt, några futtiga timmar och så landar jag på andra sidan, den som heter 2009!
Sjukt att ni hemma i nordliga sverige firar 12-slaget om 2 timmar, medan jag har 6 timmar kvar för att skvätta champagne.. Konstigt det där med tiden.
Jag önskar mig låånga armar som sträcker sig över atlanten för att krama om er och jag kommer tänka på er, föreställa mig era leenden när ni blir bländade av slussens fyrverkerier.
Det är något speciellt med nyåret, just 12-slaget, när alla står packade (doble sentido) och alla skriker ner de sista 10 sekunderna som lyser rött på slussens katarinahiss.. Jag brukar alltid fälla en tår då, men bara en och den är alltid av lycka och lättnad.

Det får mig att tänka på ett nyår för många år sen, när vi var skitungar och hade fått lov att tillbringa natten i Gärdet hemma hos Fridas pappa, kan fortfarande idag inte förstå hur våra föräldrar resonerade när dom sa ja till det, haha. Vi måste ha varit runt 13 år gamla. Trots löften om att stanna och se fyrverkerierna på gården gled vi hela fjortisgänget in mot slussen och någonstans på vägen försvann Moa.. Det 12-slaget stog vi alla och växlade mellan att skrika ut glada "gott nytt år" och "stackars moa.." När hon sedan dök upp i lägenheten 2 timmar senare satt vi och oroade oss över nästa ursäkt till hennes mamma, hon hade varit på toaletten de tre tidigare samtalen..

Förresten gjorde jag en sista förändring innan förändringarnas-år-2008 tar slut. Färgat håret! Detaljer betyder mycket ibland.

För tillfället sitter jag och småstirrar på klockan, jag är nämligen ansvarig för en middagsrätt: Sushi!
Riset som är basen för hela delikatessen kokar för fullt nu, måste bli bra!
Om en liten stund kommer moster Rebeca tillsammans med mina tre tok kusiner och så ska vi äta middag här i mitt lilla hus (som för övrigt är helt exponerat för grannar, fick klagomål om att man hör precis allt vi säger här.. lite creepy). Sedan förflyttar vi oss till Julios höghus för att ha en perfekt utsikt över fyrverkerierna som här är väldigt påkostade.
Efter det blir det långpromenad till Valparaíso (gissar på att det tar ca 1 timma att promenera, medan bussarna är där på 15 min eftersom de kör i 100 km/h). Men det kan bli en del av kvällen i sig!
Sen flyter jag med vinden och flocken resten av natten.

Uppvärmningen börjar nu inför hoppet! Gott nytt år på er! Feliz año nuevo!


snart dags att skåla in ett nytt år

2008 - Förändringarnas År.

Många gånger har jag tänkt att jag bara vill lämna det här året långt bakom mig, kasta bort det som en använd trasa. Även om det gett mig både goda och dåliga förändringar har mina tankar fokuserat på de dåliga. Jag inser idag att alla förändringar är bra, även de som gjort mest ont, som lämnat ärr, som gnagt sig genom skelettet för att skratta åt mig.
Jag är här, långt bort, i min bubbla. Tacka det här året för att jag hamnade här. För att jag satte ner foten och skrev det där personliga brevet till den skola som räckte mig en nådahand.


En la torre de babel vivían 50 cigarros..

Glömde berätta om min senaste musikupplevelse!!
I förrgár satt jag i Viñas botaniska trädgàrd och diggade galet till LOS TRES!
Imponerad. Verkligen. Har aldrig sett ett sà bra liveuppträdande! Musik, gjord med hjärta, med själ. Varenda instrument, röst bidrog till helheten, tänk vad musik betyder mycket.
De hade inte gàtt ut med nästan nàgon info om konserten, sà blev en liten publik efter deras önskemàl.





Stekande sol, grym musik, fina vänner och en underbar stämning! Vilken fullträff!

Cuando por primera vez te vi..

fylla, jordskalv, kärlek och total lycka

Alejandro Jodorowsky. Vilken Gud.

Sitter här med Esmi, Esmeralda, min älskade laptop. På tv'n visar vi holy mountain. MUST SEE. Jag kan nog påstå att denna galning till regissör förändrat eller åtminstone påverkat mitt liv och mina åsikter.
Bakom mig, bakom min rygg ligger sebastian, matías och tania, mina älskade, avgudade kusiner (camilo saknas, minst lika älskad) och min obeskrivligt underbara mor. Har nog aldrig upplevt sån här lycka, kanske vid studenten, men aldrig under sådana här enkla omständigheter. Familj, vänskap, kärlek betyder ALLT.

Vi ligger här, klockan är 5:18, vi har rest hem ifrån en hemmafest, födelsedag där min Rosi (segunda mami) var centrum. En kväll full av pussar, kramar, foton, diskussioner om bl.a. (eller framförallt) anarkism, mycket öl och ron, bo kaspers orkester, dans och glädje.
Efter en bussresa med reggaeton, dansshow i mittgången (jag och en full lirare) kom vi hem till min numera mysiga lya.



För att förklara titeln på detta sena inlägg har de senaste dagarna skakat vettet ur oss. Jordskalv, i väntan på jordbävning.
 I torsdags kom första tunga. Jag var i Santiago och blev på så sätt befriad från de obalanserade minuterna som skrämde mami rejält. Husen här i Chile är byggda på en grund som är säker mot jordbävningar men som av samma anledning gungar skiten ur oss. 19 våningen av edificio "palmas del mar" gungade mer än ett glas martini i handen på en dyngrak snubbe.
Jag har känt av mina två första jordskalv, en i santiago igår och en imorse, det skakade rätt ordentligt, till min naiva glädje av att få uppleva naturens krafter. 
Frågan vi alla ställer oss nu; blir det en jordbävning?

För att nu vandra tillbaka lite i tiden, till en sydlig del av detta vackra land, Chiloé, var de sista dagarna minst sagt givande. Tequila, bråk, försvar, vänskap är några beskrivande ord. Vi hade kul, avreagerad blev jag. Om jag ska nämna naturen var den svensk. Grön. Typ Skåne. Inte så imponerande men vacker är den ju utan tvekan, det är skåne med.
Vi visade vår film om mormor, det var en speciell känsla att visa något man fixat och trixat med så länge, som man lagt en viss själ i. Veta att folk la sin energi och tid på att se, förstå och "lära känna" min mormor och ens egna talanger som regissör. Snyggt.

Mamma hämtade mig på bussterminalen i Viña, rödgråtna, precis som när vi kramades på arlanda, men denna gång av vetskap om tid ihop inte ifrån varann.
Några dagar senare stog jag på arturo benitez, santiagos flygplats och grät glädjetårar i Tanias famn. Vilket liv. Vi alla här tillsammans. En lycka.
By the way höll jag på att göra en Victor, hahhah.. u get it..

Jag är omringad av  intelektuella människor, människor som står mig otroligt nära, som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Söker efter ord, det enda som känns rätt är det jag ältat några ggr nu, lycka. LYCKA!

Ya no me toca

Månen är större i Chiloé

Onsdag 10/12

Wohoo, here I am!

Nu ligger jag i en skön säng, i ett fint rum som tillhör "La Casa", hostel som tillhör typ f.d. borgmästarens barnbarn och bär tavlor värda massor.
Karin sover som en bejbis i sängen brevid mig, vilket är förståeligt.. vilken resa det varit!
Ska försöka sammanfatta; vi åkte igår runt 19:30 från Valparaíso, jag Sophie och Karin. Låång bussresa, 15 timmar till Puerto Montt.
Förutom en ny vänskap fick jag, efter galet röksug, hoppa fram till förarhytten för att röka en cigg, lyssna på Illapú och sjunga med tillsammans med chauffören.
Jag sov 2-3 timmar.
Efter en kopp te och en kaka med jordgubbsmarmelad hade vi en förhandsvisning av vår film på bussen!

Väl framme i Puerto Montt träffar vi en bakis-JD med gigantiska solbrillor och resten dyker upp efter en stund.
Vi bestämmer oss för att äta en ordentlig puerto-lunch med mariscos (skaldjur) och havsutsikt. Efter att ha tackat nej till ungefär 10 inbjudningar av restauranger (de står på kö efter varandra och alla erbjuder sin mat, man får inte lust att gå in någonstans) bestämmer vi oss för ett litet trångt rum där vi får ryggkramas med pensionärer från det andra bordet.
Jag åt en skaldjurstallrik med massa musslor, gott! Levande musik fick vi också tills att alexis började sjunga med, då fick vi nog.
Efter maten badade några, dök ifrån båtar, varmt i vattnet.
Sedan en öl och ytterligare en bussresa till Castro, över vattnet på en båt. Underbar sol.

Väl framme i Castro fick vi släpa runt på väskor och trötta kroppar ner och upp för kullar (ja, finns kullar överallt i det här landet) tills vi slutligen hittade festivallokalen, något griniga.
Invigning och sen var det bara att gå och kolla på huset, vilken fullträff! Fint, fräscht med internet och sköna sängar. Mitt i centrum.
Efter en kalldusch och massa deo tog vi oss till en liten bar där vi skulle "fira invigningen av festivalen" med ett glas vin. Började sådär med konstig stämning och elaka kommentarer... Men det ryckte upp sig efter några flera glas vin. Trevliga människor, dokumentärfilmsfolk.

Och nu är jag här, i lånade sänkläder,på en hyrd säng, skönt är det. Frihet?

Fortfarande en nagel i ögat, försvinn!
Vi går mot bättre tider.


Im off to Chiloé

Sitter i skolan nu och skriver några snabba rader medan jag väntar på att världens trögaste dator (såklart MAC) ska rendera färdigt filmen. Sista sekunden som vanligt.
Har jäktat runt hela dagen och solen har inte direkt varit på min sida, typ 30 grader varmt. Inte det ideala vädret när man spenderar hela dagen springandes med väskor mellan lokaler och collectivos. Puh.
Min sista touch på filmen blev bra, jag är supernöjd med resultatet, nu hänger allt på att den hinner brännas ut innan min Condor-buss försvinner utan mig till Chiloé. 19.15. Lunch däremellan. Trött på att stressa, make it up to myself på bussresan som för övrigt tar ca 12 timmar..

Jag har några uppdrag under dessa dagar i södern. Ska göra ett foto-projekt med kalle som ska bli jävligt kul; om fiskare. Kalle sa att det kunde vara bra att ha något att locka de med, så man får hänga med riktigt insider, haha, så försöker ordna det med.
Eventuellt ska vi göra något mindre jobb med mediastudenter från Santiago, som åker med oss. Ska bli kul att lära känna lite chilenos, från huvudstaden dessutom, grymt grymt.
Också har mami bett mig att oavsett prislapp köpa tjocktröjor åt oss i chiloé. Jag tror det kommer klia rätt mycket i fingrarna där borta. Jag som har jävligt tight ekonomi tack vare CSN som hoppar över hela december månad som om jag som student i chile inte behöver äta under "sommarlovet".

Nu äntligen efter massa piller bränner filmen! Bra skit.
Ska packa ihop och få i mig någon form av lunch innan bussen nu! Vi hörs om inte innan så på söndag. KRAM på er!

El Tango de los Recuerdos

Chiloé imorgon alltså! Trots min inre stress sitter jag här och sippar på ett glas tinto. Har spenderat hela dagen på  escuela nórdica och slipat på min och karins film - "minnenas tango" eller "el tango de los recuerdos" som är den spanska titeln. Vi ska nämligen visa den på filmfestivalen i Chiloé, på lördag kväll! Roligt!
Filmen handlar om mormor min, om tangon, om kärleken och minnena. Hade varit fint om hon åkt med och sett premiären. Men hon fick förhandsvisning och hon tyckte om den (på svenska iaf, haha).

Mamma kommer om 5 dagar! Jag får träffa henne om 6.
Te necesito ahora, det blir perfekt. I rätt tid, jag anser mig ha längtat färdigt nu! Det händer så mycket här hela tiden, kan verkligen inte klaga på att jag är uttråkad. Så mycket action och fest hela tiden, sociala sammanhang hela tiden, är trött på att höra min röst. Idag har jag surat och varit en riktig bitterfitta hela dagen, tror det behövdes rensas lite, avreageras lite. Men nu är jag mig själv igen! Känns bra.

En klasskompis blev bestulen på sin ryggsäck idag. Igår blev en kompis överfallen med en glasflaska mot ryggen.
Är så jävla trött på att behöva gå och vara orolig, rädd och uppmärksam. Alltid vara på sin vakt. Det är sjukt tråkigt, men det händer ju mycket, det är en till punkt på vad jag saknar med Sverige (se förra inlägget), den tryggheten man har, att kunna gå och slänga med handväskan medan man lyssnar på mp3n utan någon tanke alls.
Jag hoppas att jag förmodligen kan flytta ut nån gång under våren (/hösten?). Det är ganska saftig hyra ändå, och tror inte jag kommer behöva hela den lägenheten för mig själv sen när mamma, tania och zera åkt. Då var min tanke att kolla in något i valpo istället, något billigt - kanske kollektivt? Jag tror jag börjar bli redo för kullarna!

Igår pratade jag länge med tania i telefon, vi började prata om hemma, om innan jag åkte. Det var helt sjukt att kastas in i verkligheten bara sådär! Man lever i en sådan bubbla här, en helt egen värld där världen med namn "sverige" stannat upp för att låta "chile" världen passera och för att sedan fortsätta levas.
Ledsen blev jag, och längtansfull. Förstod då att jag ändå saknar alla så mycket, mitt hem. Inte tillräckligt mycket för att vilja åka hem alls. Men för en dag skulle vara nice! Kramas med alla jättemycket och bara prata och prata med alla om allt och inget. Det skulle jag vilja göra..
Zera skickade en jättefin bild på oss, från en utekväll för längeseen. Gissa vart vi var? "Nää jag går aldrig dit. skön eller?"


Jag vill, vill så mycket. Det är att vandra i en cirkel, runt runt, utan slut. Ihopknycklat till en skrutten boll och slängd.

Tisdagkväll, vin, himmel och hav.

En klunk vin, en cigg och Gyptian - I can feel your pain. That's me, firar att filmen är klar!
I min ensamhet. Skönt.
Det känns som en baby-making stund, fast för en? Nja.

Fan vad himlen och havet är vackert. Tänk att man tycker det är vardag att sitta såhär och lyssna på skön musik, med datan och se ut över valpo.  Inget man gör varje dag i stockholm. Eller på 4 norte heller för den delen. Julio bor bra, den lirar'n.

Om 1 vecka drar jag till Chiloé. Med klassen, på filmfestival. Ska bli riktigt nice att se en annan del av detta vackra land. Chiloé ligger långt söderut, ungefär 12 timmar med buss.
Vi stannar till söndagen, och mami kommer på lördagen.. Tråkigt att jag inte kan hämta henne, jag hade fantiserat om den stunden, när vi skulle springa in i varandras armar.
Mami!

Senaste dagarna har jag tänkt mycket på Sverige. På hur det skulle vara att placera mig själv där igen. Sjukt som fan.
Tror inte jag skulle passa in! Inte från början i alla fall. Alla säger att det går fort att vänja sig igen. Innan man vet ordet av är man tillbaka dit man började. 
Det är min största rädsla just nu, att komma tillbaka och att allt blir som "vanligt", som det var innan jag åkte. Jag är inte missnöjd med mitt liv i Sverige men jag har gått så många steg upp, vill inte trilla ner igen. Här är jag glad, lycklig. Har idéer, massa saker jag vill förverkliga. Jag nöjer mig inte.
Bara att se havet från nästan varenda punkt man befinner sig på gör mig en lyckligare människa. Luften, atmosfären är annan. Fast lite saknar jag Stockholm. Servicen (här får man nästan stryk om man råkar be om fel par kalsonger eller om man avbryter en trevlig konversation kollegor emellan), brödet (konstigt nog, för här är brödet underbart nybakat och alltid vitt. Vart går man om man vill äta en tunn skiva rågbröd?? GI-mat och Du är vad du äter existerar lika lite som min figur), att slippa gå uppåt, uppåt, raakt uppåt för att nå skolan. Visst har kullarna sin otroliga charm, men svettet och flåsningar är dock inte lika charmiga.
Jag skulle kunna jämföra allt, allt verkligen, för det finns ingen likhet mellan dessa två länder. Båda underbara.


RSS 2.0