fylla, jordskalv, kärlek och total lycka

Alejandro Jodorowsky. Vilken Gud.

Sitter här med Esmi, Esmeralda, min älskade laptop. På tv'n visar vi holy mountain. MUST SEE. Jag kan nog påstå att denna galning till regissör förändrat eller åtminstone påverkat mitt liv och mina åsikter.
Bakom mig, bakom min rygg ligger sebastian, matías och tania, mina älskade, avgudade kusiner (camilo saknas, minst lika älskad) och min obeskrivligt underbara mor. Har nog aldrig upplevt sån här lycka, kanske vid studenten, men aldrig under sådana här enkla omständigheter. Familj, vänskap, kärlek betyder ALLT.

Vi ligger här, klockan är 5:18, vi har rest hem ifrån en hemmafest, födelsedag där min Rosi (segunda mami) var centrum. En kväll full av pussar, kramar, foton, diskussioner om bl.a. (eller framförallt) anarkism, mycket öl och ron, bo kaspers orkester, dans och glädje.
Efter en bussresa med reggaeton, dansshow i mittgången (jag och en full lirare) kom vi hem till min numera mysiga lya.



För att förklara titeln på detta sena inlägg har de senaste dagarna skakat vettet ur oss. Jordskalv, i väntan på jordbävning.
 I torsdags kom första tunga. Jag var i Santiago och blev på så sätt befriad från de obalanserade minuterna som skrämde mami rejält. Husen här i Chile är byggda på en grund som är säker mot jordbävningar men som av samma anledning gungar skiten ur oss. 19 våningen av edificio "palmas del mar" gungade mer än ett glas martini i handen på en dyngrak snubbe.
Jag har känt av mina två första jordskalv, en i santiago igår och en imorse, det skakade rätt ordentligt, till min naiva glädje av att få uppleva naturens krafter. 
Frågan vi alla ställer oss nu; blir det en jordbävning?

För att nu vandra tillbaka lite i tiden, till en sydlig del av detta vackra land, Chiloé, var de sista dagarna minst sagt givande. Tequila, bråk, försvar, vänskap är några beskrivande ord. Vi hade kul, avreagerad blev jag. Om jag ska nämna naturen var den svensk. Grön. Typ Skåne. Inte så imponerande men vacker är den ju utan tvekan, det är skåne med.
Vi visade vår film om mormor, det var en speciell känsla att visa något man fixat och trixat med så länge, som man lagt en viss själ i. Veta att folk la sin energi och tid på att se, förstå och "lära känna" min mormor och ens egna talanger som regissör. Snyggt.

Mamma hämtade mig på bussterminalen i Viña, rödgråtna, precis som när vi kramades på arlanda, men denna gång av vetskap om tid ihop inte ifrån varann.
Några dagar senare stog jag på arturo benitez, santiagos flygplats och grät glädjetårar i Tanias famn. Vilket liv. Vi alla här tillsammans. En lycka.
By the way höll jag på att göra en Victor, hahhah.. u get it..

Jag är omringad av  intelektuella människor, människor som står mig otroligt nära, som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Söker efter ord, det enda som känns rätt är det jag ältat några ggr nu, lycka. LYCKA!

Ya no me toca

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0