El Tango de los Recuerdos

Chiloé imorgon alltså! Trots min inre stress sitter jag här och sippar på ett glas tinto. Har spenderat hela dagen på  escuela nórdica och slipat på min och karins film - "minnenas tango" eller "el tango de los recuerdos" som är den spanska titeln. Vi ska nämligen visa den på filmfestivalen i Chiloé, på lördag kväll! Roligt!
Filmen handlar om mormor min, om tangon, om kärleken och minnena. Hade varit fint om hon åkt med och sett premiären. Men hon fick förhandsvisning och hon tyckte om den (på svenska iaf, haha).

Mamma kommer om 5 dagar! Jag får träffa henne om 6.
Te necesito ahora, det blir perfekt. I rätt tid, jag anser mig ha längtat färdigt nu! Det händer så mycket här hela tiden, kan verkligen inte klaga på att jag är uttråkad. Så mycket action och fest hela tiden, sociala sammanhang hela tiden, är trött på att höra min röst. Idag har jag surat och varit en riktig bitterfitta hela dagen, tror det behövdes rensas lite, avreageras lite. Men nu är jag mig själv igen! Känns bra.

En klasskompis blev bestulen på sin ryggsäck idag. Igår blev en kompis överfallen med en glasflaska mot ryggen.
Är så jävla trött på att behöva gå och vara orolig, rädd och uppmärksam. Alltid vara på sin vakt. Det är sjukt tråkigt, men det händer ju mycket, det är en till punkt på vad jag saknar med Sverige (se förra inlägget), den tryggheten man har, att kunna gå och slänga med handväskan medan man lyssnar på mp3n utan någon tanke alls.
Jag hoppas att jag förmodligen kan flytta ut nån gång under våren (/hösten?). Det är ganska saftig hyra ändå, och tror inte jag kommer behöva hela den lägenheten för mig själv sen när mamma, tania och zera åkt. Då var min tanke att kolla in något i valpo istället, något billigt - kanske kollektivt? Jag tror jag börjar bli redo för kullarna!

Igår pratade jag länge med tania i telefon, vi började prata om hemma, om innan jag åkte. Det var helt sjukt att kastas in i verkligheten bara sådär! Man lever i en sådan bubbla här, en helt egen värld där världen med namn "sverige" stannat upp för att låta "chile" världen passera och för att sedan fortsätta levas.
Ledsen blev jag, och längtansfull. Förstod då att jag ändå saknar alla så mycket, mitt hem. Inte tillräckligt mycket för att vilja åka hem alls. Men för en dag skulle vara nice! Kramas med alla jättemycket och bara prata och prata med alla om allt och inget. Det skulle jag vilja göra..
Zera skickade en jättefin bild på oss, från en utekväll för längeseen. Gissa vart vi var? "Nää jag går aldrig dit. skön eller?"


Jag vill, vill så mycket. Det är att vandra i en cirkel, runt runt, utan slut. Ihopknycklat till en skrutten boll och slängd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0