En magisk upptäckt

Fläckar av lera. 
Lera på min hy. 
Lera som jag med mina bara fötter har trampat. Format. 

Ett hus reser sig på gammal jord. Ett hus byggt av samma lera som jag och mina medsystrar och bröder trampat, dansat på. Det reser sig för att möta en värld, en natur, en luft och en sol som skall omfamna den i en varm kram full av kärlek och harmoni. 
Samma känslor jag får vara med om. 
I ett oändligt samklang av natur, djur och människor. 

Jag trampar snart som i extas. 
Jag har blivit ett med min.. vår natur. 
Leran kryper emellan mina tår medan svettet rinner från min huvudsjal ner över min panna som blir blank. 
Jag andas, andas in så mycket jag orkar. Vill spara allt syre, all energi i mina lungor. 
Vill alltid känna såhär. 

När jag ser på mina leriga ben känner jag en djup glädje över att vara del av detta mäktiga universum, denna antika jord som så många andra trampat före mig. 
Jag vill leva. Stråla. 

Aldrig har jag ansett mitt fysiska yttre vara så orrelevant och just av samma anledning har jag aldrig varit så vacker, om jag får tro min vän.

      




Alltså. Hur yttrycker man känslor som verkligen inte går att yttryckas genom ord? Det här var ett sätt.
Igår, söndagen den 23 nov, blev jag bjuden att åka först tunnelbana 1 timma ut till Limache och därifrån vidare med colectivo och slutligen en kortare promenad för att kliva in i en helt annan värld än den jag tidigare ansett vara min.

Detta hus, denna yta är bebodd av en familj som varje dag producerar lika mycket kärlek och positiv harmonisk energi som en del människor kanske lyckas med efter ett helt liv.
Jag kan lätt påstå att denna dag förändrade mitt liv, mitt sätt att se på vår moder jord, på mig själv och på vad som är lycka. Framför allt fick jag en självförståelse som jag tidigare saknat.

Vår uppgift denna vackra vårdag (=svensk supersommar, men dock inte klassad som chilensk sommar) var att hoppa ner i en stor grop fylld med vatten, jord, sand och halmstrån för att trampa. Trampa svettet ur oss för att forma en tillräckligt bra lera som vi sedan skulle använda till att rulla bollar. Massvis med bollar som därefter fördes på en skottkärra fram till det ståtliga, icke färdiga lerhuset vi nu skulle få sätta vår stämpel på. Med stolthet.

Medan vi arbetade med solen retandes i nacken sjöng vi. Vi sjöng högt och tillsammans. Vilken gemenskap, med människor jag knappast känner. Men vi var alla syskon, syskon här på jorden.

Jag fick även äran att träffa en klok man som lever som han lär. Papo. Vilken gubbe!
Alkemist kallar han sig. Jag blev som tokig. Mitt huvud och hjärta fylldes av hans visa ord och historier. Tro vad man vill men man kan aldrig neka en intelligens så självklar när det gäller att kunna se det vackra i världen vi lever i. Att kämpa, strida för en värld man tror på, ett leve där man knappast gör en fluga förnär.

Kvar blev vi hela dagen och kvällen, när jag återvände hem till Viña var jag förändrad. Jag tror jag lyste.
Som Picasso sa en gång "alla barn är konstnärer, det svåra är att fortsätta vara det när man blir äldre".
Så. Efter en sådan upplevelse och insikt där jag känner hur jag vill fortsätta spinna på samma garn, varför blir det då så svårt när verkligheten hunnit ifatt en, när man är hemma igen?

Jag tänker fortsätta vara konstnär, kämpa, framförallt med mitt egna inre. Måla vackra bilder i mina sinnen.
A new era has come. Mitt nya kapitel som Papo så fint uttryckte i mina tarotkort. Jag har nu stängt det föregående och livet står framför mig med all sin saftiga frukt och väntar på mig för att smaka på allt jag vill och känner för! Jag utgår härmed från mig själv mer än någonsin förut.

Kommentarer
Postat av: sanna

hej vännen!

hm.. jag undrar om jag någonsin kommer få hem dig? Det låter verkligen som att du har hittat dit hem att vara på, hittat dig själv. Allt du beskriver är verkligen motsatsen till vad som finns här hemma.

Inatt drömmde jag att du kom hem, de roliga va att vi kramades och sen va allt som vanligt! hehe:)

hoppas du mår bra söt!

Tänker på dig, pussar

2008-11-25 @ 20:42:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0