Vuelvo, amor, vuelvo! A vivir en tí pais..

Amor. Biljetten bokad. Snart betalad. Snart är jag där. Snart, snart!
Helt stissig blev jag. Nästan pirrig - nästan kär?
Oj oj..

Jag har 3 helger (inkl. denna) kvar, TRE! Det är lika med ingenting nästan. Men bara Nästan. Fan vad vi ska röja arslet ur Valpo innan jag drar. För att staden ska minnas mig i all min prakt, vinglandes på cumming, hängandes i Trovas gitarrklangande gap. Flygandes som i varje min dröm över hamnen, hamnen med stort P. El Puerto de mi vida - de mi amor.
Jag älskar med Valparaíso, Jag älskar dig Stockholm. Ni är vackra, ack, difuntos amores..


spräng regeringen!



Våra vapen består av ORD , KÄRLEK , och en feeeeeeeet LIVSGLÄDJE!
Vi är inte dom som är dom som visste om dom som var dom på riktigt!
Vi är dom som är dom som vill ha en värld som den som dom ville ha men
inte lyckades få!!


Burbujas de desesperacion

För en stund sedan, medan jag läste igenom gamla blogginlägg insåg jag varför jag så upprepande alltid skriver om minnet. Jag insåg att jag faktiskt minns mycket lite ifrån min tid i Sverige, vilket låter konstigt med tanke på att det är där jag levt nästan hela mitt liv men allvarligt känns allt från augusti och bakåt väldigt geggigt och osammanhängande.
Chile är som en bubbla. Har nog sagt det förr, men ännu igen - en BUBBLA! Hur förklarar man? Hur ska jag kunna få dig att förstå vad jag så intensivt traglar med? Du och du som känner mig - till och med väldigt bra, varför kan inte ni vara en del av det här? Hur förklarar jag vad jag upplevt, jag vägrar svara på "Hur var Chile?", "Varmt eller?".. Fuckk värmen och fuck skolan, shit - kolla på Mig?? och ställ sedan din fråga. Hur blir frågan då?

Vi får söka svaren ihop . och någonstans under de där efterlängtade kramarna och mellan förvirrade tårar kommer vi komma på det..


RSS 2.0