X

Jag vill så gärna skriva. Att orden bara ska rinna ur mig, som de faktiskt gjorde förr.
Allt bara trängs i min kropp, vill liksom ut men hittar ingen väg.

Jag vill inte vara del av denna kapitalistiska värld mer. Vill hitta en plats för mig där världen kan vara ljuv. Utan pengar. Utan maktkåta människor. Utan begär. En ren och fin plats. Som ferdinands korkek.

Sverige, saknar du mig? Varför drar du i mig, det gör ont, släpp lite på taget - jag lovar, jag kommer tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0